Gitarr

Ibanez TS-9DX Turbo Tube Screamer

TS-9DX lanserades som en slags ”multifunktions” tube screamer. Problemet är bara att de fyra lägena är alldeles för spretiga – den börjar som en standard TS-9, med den traditionella basskärningen, och sticker sedan iväg. För varje klick uppåt på ”mode”-ratten minskar mängden dist drastiskt, medan mängden volym och bas ökar lika dramatiskt. Med den modifierade DX:en får du istället tre varianter på det välkända soundet, plus en clean boost.

  • I läge ”TS-9” får du en standard TS-808, men med bättre botten.
  • I läge ”+” får du dubbel gain mot tidigare, med standard (symmetrisk) klippning – dvs hög kompression.
  • I läge ”HOT” skiftar klippningen till asymmetrisk (Boss SD-1), vilket ger lägre kompression och mer utvolym.
  • I läge ”Turbo” hittar du en clean boost. Pedalen distar om du drar upp gainratten högt, men kan också användas för att boosta den rena signalen. Klangen har fortfarande lite tube screamer-karaktär, vilket är perfekt för att trycka på en redan distande förstärkare.

Boss SD-1 Super Overdrive Plus

Japp – plus! Inspirerad av TS-9DX med sina olika lägen ville jag göra något liknande med en billgare pedal. En SD-1 kostar ungefär en tredjedel av en Ibanez, och kan man göra något med den har man tjänat mycket. I grund och botten är en SD-1 en tube screamer, så den har potential.

I modifieringen får pedalen självklart en större gul lysdiod. Utgångssteget modifieras till TS-808, och sedan byter jag ett antal kondensatorer för att ge pedalen bättre botten och ändra tonkontrollen en smula. Sen tar jag bort dioderna som genererar disten, och ersätter dom med ett extra kretskort som har tre separata uppsättningar dioder. En treläges omkopplare monteras sedan under drive-ratten, vilket ger följande lägen:

  • vänster = overdrive (4 kiseldioder för symmetrisk klippning och medium kompression)
  • mitten = dirty boost (2 lysdioder för mycket låg kompression och hög utsignal)
  • höger = mosfet (2 mosfet-transistorer ger hög kompression och en mycket naturlig overdrive)

Strata -> SD-1 Plus i ”dirty boost”-läge -> Fender Twin Reverb
Strata -> SD-1 Plus i mosfet-läge -> Fender transistorstärkare

Boss DS-1 Distortion

En klassiker! Jag har dock aldrig riktigt fastnat för den – jag har alltid tyckt den lägger sig lite för mycket ”ovanpå” förstärkarens ton, istället för att smälta ihop med den. Jag vill att en dist/overdrivepedal ska låta mera som om förstärkaren lagt i en överväxel, så nu gör den det… 🙂

Klippkretsen ändras för att göra tonen mer solitt rockig med mindre distfräs. Pedalen tappar en del dist, men tjänar en hel del rå utvolym. Perfekt för att driva på en Marshall som redan distar lite lagom. I en ren förstärkare får förstås pedalens egen karaktär mer utrymme. Med gainratten ställd lågt funkar pedalen mer som en boost, och sen passerar man ”stärkare på väg att explodera”, via AC/DC-rock till en närmast fuzz-ig karaktär med gainratten på max. För mig finns det intressantaste området på gain-ratten mellan klockan 9 och 13 – det är där pedalen blandar sig bäst med förstärkarens egen ton.

DS-1:or tillverkade före 1997 är byggda för att drivas av en 12vDC adapter – i de fall det behövs bygger jag om adapteringången för att drivas av vanlig 9vDC.

Stinkfoot DS-1 Amp Drive (strata -> Fender Twin)

Boss TR-2 Tremolo

En riktigt bra tremolopedal, som tyvärr lider lite av att den upplevs tappa i volym när den är igång. Eftersom effekten i sig gör att man spelar en del av tiden på lägre volym, behöver man kompensera upp volymen lite. Jag lägger helt enkelt till en treläges omkopplare där du kan välja hur mycket extra boost du vill ge pedalen. Med switchen i mitten är pedalen intrimmad för att ge intryck av 1:1 gain vid en normal tremoloinställning. Med switchen åt vänster resp höger får du två lägen med extra boost, vilket kan vara användbart för extra djupa tremolon och för att lyfta fram effekten i ljudbilden. Jag gör också ett par andra justeringar för att dämpa pedalens egenbrus.

Boss har sedan sommaren 2006 (när pedalen RoHS-certifierades) fixat till volymproblemet, men du kan förstås inte ställa hur mycket extra boost du vill ha. De pedalerna måste alltså inte modifieras, men jag gör det om du ändå vill ha möjligheten att justera volymen.

Boss DD-2/3/5 Digital Delay

Boss DD-serie har blivit en klassiker bland delaypedaler. DD-2 lanserades 1983, och slog ner som en bomb i gitarrvärlden. För första gången gick det att återge signalen (hyfsat) exakt! De gamla analoga delayerna hade egenheten att ekosignalen tappade kraftigt i ljudkvalitet jämfört med direktsignalen, och delvis för att maskera det drog tillverkarna också av diskant från ekot. Ändå hävdar många idag att de analoga delayerna låter bättre och mer musikaliskt, på något sätt. Jag tror att det har att göra med att digitaldelayerna blev för exakta – det är bra att det är skillnad i klang mellan direktsignalen och ekot, annars blir det snabbt grötigt. I en mixer kan man enkelt eq:a om själva ekot, och det borde gå att göra något liknande i en effektpedal också. En som snabbt insåg detta behov var ”Analog Man” Mike Piera, som vad jag vet var den första som började modifiera dessa pedaler. Det är därför Mike som ska ha credit för den här applikationen – även om tekniken i sig är gammal som gatan, var han först med att applicera den på Boss delaypedaler.

I den här modifieringen sätter jag i en omkopplare som låter dig välja mellan två grader av diskantskärning på själva ekona. I mittenläget är ljudet helt original, så du har fortfarande tillgång till de klara och tydliga ekot om du vill. Diskantskärningen sitter i mixersektionen, så den påverkar alla ekostudsar (inklusive den första) lika mycket (mer info här). Modifieringen gäller endast DD-2, DD-3 och DD-5. På DD-5 styr omkopplaren mängden diskant i A-utgångens eko, medan B-utgången har en fast medium skärning. Det finns helt enkelt inte plats i boxen för den större omkopplare som skulle krävas för att ha variabel skärning på bägge utgångarna.

Kontakt: andreas (at) stinkfoot.se

Kom ihåg att pedaler som ska modifieras måste vara i fullt fungerande skick.